Spelseminarierna i Almedalen tuggar vidare och tisdagen (5 juli 2016) har bjudit på många fina insikter om licensutredningarna och den kommande spelmarknaden. Bäst på plan har spelutredare Håkan Hallstedt varit, som både berättat utförligt och svarat på frågor om var han står i utredningsarbetet just nu.
Men spelarperspektivet då? Jodå, låt mig sammanfatta fyra förenklade framgångsfaktorer för utredningen och spelbolagen (utifrån ett kundperspektiv).
Men om vi stannar till en liten stund vid seminarierna tycker jag spelutredare Håkan Hallstedt varit betydligt mer konkret och – om man tolkar honom endast lite – tydlig i sina svar.
Många pusselbitar har helt enkelt fallit på plats, vilket känns väldigt intressant för den fortsatta resan mot den framtida marknaden.
För egen del har energidepåerna fyllts av de ryggdunkar jag fått för The Gambler Magazine och dess nyhetsbrev. Tack för det – ingen nämnd, ingen glömd.
Spelarperspektivet bjöds in i debatten
Undertecknad var inbjuden till ett av ATG:s seminarium just för att representera ”spelarna” i en panel. Huruvida jag är/var representabel eller ej kan förstås säkert diskuteras, men enligt både Dan Glimne och Anders Ström fick jag godkänt, vilket räcker för mig.
Tillsammans med Kim Grahn från Spelberoendes riksförbund inledde vi med några ord om spelarperspektivet och det hanns väl i ärlighetens namn inte med speciellt mycket innan raden av spel-vd:ar äntrade scenen.
Det var ju trots allt de som var de stora dragplåstren.
Och särskilt roligt tycker jag var att de tillsammans just nu tar många steg framåt (inte riktigt i takt kanske, men i alla fall).
Kanske kan vi hoppas på linedance i slutet av kommande vår. Jag hoppas så.
Nåväl.
Eftersom det finns så mycket att säga om spelarnas lite bortglömda roll i speldebatten vill jag bjuda på fyra förenklade framgångsfaktorer. De fyra grupperna kommer från att ha örat nära marken och tentaklerna ute i marknaden och dess forum; formella som informella.
Här följer med andra ord fyra förenklade framgångsfaktorer för en värdig spelmarknaden utifrån ett kundperspektiv. Rubrikerna presenteras utan inbördes rangordning.
—
1) Utbud
Som kund på en marknad vill man förstås ha ett brett utbud. Ska du handla kläder vill du gå in på ett shoppingcenter och välja fritt bland butiker och sedermera även klädesplagg; stilar och storlekar. Är du inte nöjd med utbudet går du vidare eller kommer tillbaka senare.
Samma sak gäller naturligtvis spel. Spelutbudet ska vara varierande; roligt och utmanande. Konkret pratar jag om allt från spelprodukter, social betting, tv-program, upplevelsebaserade spel, kunskapsspel – och varför inte spelkaféer som en modern tappning av dagens spelombud.
Innovationskraften i spelbranschen får inte strypas. Speciellt inte om spelbranschen ska fortsätta vara en svensk exportsuccé.
Ett brett och djupt utbud gör det mer troligt att varje individ erbjuds en spelupplevelse värd att konsumeras och minnas.
Kan licensutredningen göra något i utbudsfrågan? Njae, jo, lite. Men det känns redan mer eller mindre givet att marknaden öppnas upp och därmed ges flera aktörer möjlighet att under licensformer kreera och paketera nya spelupplevelser.
Den teknikoberoende lagstiftning som spelutredaren söker låter som musik i en spelares öron.
Kan spelbolagen göra något i utbudsfrågan? Ja, i allra högsta grad. Och redan nu.
För varje Almedalsmiljon som läggs på opinionsbildning hoppas jag man investerar minst fem produktutvecklingsmiljoner på respektive bolags innovationsavdelning.
—
2) Pris
Eftersom du som läser det här är en helt vanlig människa vill jag påstå att sannolikheten är hyggligt stor för att du också tar helt vanliga beslut. Till exempel när du konsumerar något, eller ”köper” som vi säger på svenska.
På klarspråk: Visst har det hänt att du vridit på prislappen när du tittat på ett klädesplagg?
Eller – vad säger du om att köpa en IKEA-mugg för 4 kronor, alternativt en Elsa i Frost-mugg för 79 kronor?
”Mugg som mugg”, säger säkert någon utav er.
”Åh, en ELSA I FROST-MUGG!”, ropar kanske någon av era söner eller döttrar.
Priset för en mugg kan variera. Det är helt naturligt.
Så även priset på spel.
Som kund på spelmarknaden vill vi förstås ha bra priser. Men nej, det behöver inte vara likställt med en hög återbetalningsprocent. Det kommer dock vara det i vissa fall.
Jag försökte på seminariet, men jag kan inte nog betona att en spelprodukt inte bara behöver vara ett spel. Spelservice, statistiktjänster, känslan av att göra gott, att lyssna på en sportpodcast eller ena webb-tv-sändning är också en del av spelupplevelsen – och med andra ord en del av spelprodukten.
Det handlar kort och gott om upplevt (total)värde. Som i vilken produktkategori som helst, förstås.
Pris och upplevt värde. Inte samma sak, men oftast väldigt lika.
Kan licensutredningen göra något i prisfrågan? Ja, bland annat att inte cementera återbetalningsprocenten. Låt spelbolagen (och deras kunder, det vill säga marknaden) bestämma vad priset på deras produkter är, i största möjliga mån. Återbetalningsprocenten är en del av denna.
Kan spelbolagen göra något i prisfrågan? Ja, till exempel att differentiera sig.
Något spelbolag vill säkert vara premiumvarumärket #1 inom spel – kanske genom att ha lägre återbetalningsprocent men där en större del av spelpengen går till ett välgörande ändamål.
Om det upplevda kundvärdet är tillräckligt stort kan priset vara högt.
Fråga kunden.
—
3) Pålitlighet
Vi fortsätter vår vardagskonsumtion och shoppingresa. Visst vill vi att produkter vi köper faktiskt är de produkter vi tror att vi köpt?
Visst ska det finnas en kvalitetsstämpel? Och kanske till och med möjlighet att reklamera våra potentiella klädesplagg i… säg 30 dagar?
Det låter ju bra, och sunt. Kan vi införa 30 dagars reklamation för spel också…
På spelarspråk betyder pålitlighet också förtroende och rättvisa. En travhäst som är anmäld med en viss balans ska förstås tävla i den balansen. Ett lotteri måste avgöras av slumpen. Ett roulettehjul på ett kasino får inte luta för då är inte villkoren sjysta. En fotbollsmatch ska spelas utan att någon försökt fixa den. En kortlek ska innehålla 52 kort.
Pålitlighet betyder också att om man som spelare lägger ett spel till ett visst odds, det spelet bekräftas av spelbolaget och spelet vinns, då förväntas man få just det oddset på spelet. Pålitlighet är inte att i efterhand justera detta odds eller begränsa insatsen.
Och så vidare, och så vidare.
Du tycker det här är självklarheter? Vad bra, men sluta med det. Spelmarknaden, spelbolagen och varje enskilt spel måste vara pålitligt. Det är okej att vara paranoid.
Kan licensutredningen göra något i pålitlighetsfrågan? Ja, den nuvarande Lotteriinspektionen är vana tillsynsarbetare och det arbetet är förstås något vi (kunder) vill se fortsatta resurser till. Lotteriinspektionen 2.0 behöver dock vass uppbackning i form av annan lagstiftning och diverse bestraffningsskalor.
Tigern behöver tänder.
Någon måste vara domare på den kommande marknaden, annars riskerar hela branschen sitt (redan tilltufsade) förtroende.
Kan spelbolagen göra något i pålitlighetsfrågan? Ja, sköta sig, till att börja med. Men även självreglering har varit på tapeten och det arbetet måste – när det är sjösatt – fortsätta in i oändligheten.
—
4) Konsumentskydd
Jag måste tyvärr meddela att vår shoppingtur är slut. För även om det finns shoppingberoende bedömer jag mina egna kunskaper i ämnet som försvinnande få, även om likheterna med andra beroendeformer säkert är stora.
Spel är en nöjesform – oavsett om det är drömmen om en storvinst, ett tidsfördriv, ett rogivande analyserande, en krydda framför tv-matchen, en social samlingspunkt, en evenemangsupplevelse eller ett roligare sätt att betala skatt.
Men spel är ingen vanlig produkt.
Med privilegiet att anordna spel följer ansvar.
Egentligen är det inte svårare än så. Det är två saker som sitter ihop; spel och ansvar. Spelansvar.
Kan licensutredningen göra något i konsumentskyddsfrågan? Ja, med en lagstiftning som bottenplatta och en uppmuntran till marknaden att bygga sin självreglering därefter (inom till exempel marknadsföring) kommer vi långt.
Hur stor bottenplattan bör gjutas överlåter jag dock till de som kan frågan bättre än jag själv.
Kan spelbolagen göra något i konsumentskyddsfrågan? Ja, självklart. Det låter kanske lite makabert att prata om en ”hållbar och sund kundstock”, men jag hittar ingen bättre beskrivning just nu.
Det finns många saker spelmarknadens aktörer kan göra för att hjälpa de spelare som är i – eller på väg in i – ett spelberoende eller spelmissbruk, Mycket av det har debatterats in i absurdum här på scenerna i Visby och långt, långt innan dess.
Jag hissar min vita flagga direkt och erkänner att jag kan för lite om spelberoende och konsumentskydd för att ge konkreta råd, men ska jag tvinga fram något blir det något så enkelt som att visa medmänsklighet; lyssna och prata. I den ordningen.
Enligt min uppfostran är det lösningen på alla mänskliga problem utan lösningar.
—
Du har just läst några av de punkter jag ämnade föra fram på scen. Det blev inte riktigt så, men hur ofta blir det egentligen som man tänkt sig?
Ju närmare en ny spellagstiftning vi kommer, desto mer samarbete och mindre krokben vill vi, vi konsumenter, se mellan de aktörer som ämnar vara seriösa på marknaden.
Och glöm aldrig: Mest kundvärde vinner kunderna.
Spelhälsningar,
Magnus Berglund
…som till skillnad från Ardalan Shekarabi alltid gillat spel.
Twitter | E-post
.@shekarabi på scen.
– Spelar du själv?
– Nej.
– Varför?
– Jag har aldrig gillat spel.
*skratt i publiken*#spelpol pic.twitter.com/xJUSF260I0— The Gambler Magazine (@TheGamblerMag) July 5, 2016
